Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

7 feb. 2017

En människa tvättar sig ren i en sjö, Felicia Stenroth, Norstedts



Unga och talangfulla Felicia Stenroth ger sig in i poesin med sin nya bok. Det är berättande dikt om hur döden slår hårt mot den efterlevande, men den visar också hur man ska gå vidare.

Efter två romaner utkommer Felicia Stenroth med sin första diktbok. Du kan utläsa titeln, En människa tvättar sig ren i en sjö, som både en beskrivning och en instruktion.

Hon tar med sig sin fina språkkänsla från de lovande romanerna. En språkkänsla som i all sin stillsamhet lyckas fånga ett skeende på pricken, skapa närvaro genom enkla medel som ger ett bestående intryck. Även här är situationen tydlig: ett barn vars mor har dött.

De korta dikterna blir uttrycksfulla i kraft av en upprepningsteknik, där knappheten tas väl om hand: ”första gången kroppen min gick av var sorgen så elak / att den knöt sig som ett nystan i min rygg den spred sina onda trådar där den / sådde sin sorg”. Vi ska se hur några ord ges en ytterligare emfas tack vare upprepningen: sorgen, sången, språket, händerna, baddräkten.

Och så sjön, platsen för mammans troliga självmord (”hon simmar beslutsamt / rakt ut i sjön”). Stenroth går in i barnets värld, som vi tar del av som genom filmkamerans objektiv. I snäva cirklar rör vi oss mot en slags sanning. Där finns en ytterligare karaktär, en ”hanja”. En släkting? En fantasi, ett imaginärt sällskap? Klart är att Stenroths konsekventa tema är övergivna unga människor.

Dikterna är korta, ibland bara någon enstaka rad, och det mesta handlar om att komma till rätta. Att hantera en erfarenhet av dunkel men smärtsam karaktär. Symbiosen mellan modern och barnet, något som förstärks av att båda saknar namn.

Är det en olycklig bok? Nja, mer är det fråga om att ta sig ut ur ett trauma. En imponerande konsekvent överlevnadsmanual. Så kan väl titeln tydas: om vattnet dödar är det ändå dit du ska ta dig för att kunna leva vidare.

Det är en gåtfull bok, som antyder att barnets sätt att hantera sorgen är irrationellt och potentiellt farligt. Hellre än att komma fram till ett definitivt svar ger oss Stenroth nycklarna till en metod: att hantera sorg kan bara göras bortom det som kan formuleras. Det är en stark skildring, som lever i kraft av att behandla ämnet med sådant stillsamt allvar.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 7/2 2017)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar